Nu börjar sommaren så smått komma till underbara Skåne!



  

//Sandra

Så var Dagen D kommen... Efter en timme i operationsstolen hos Tandis är jag numera en visdomstand fattigare (innebär det att man blir mer korkad också då eller?). Sitter numer med svullen kind/käke/käft och en bedövad trut med blodsmak och mår illa. Ska vara hos Banken om lite drygt en halvtimme. Känns sådär för tillfället. Men det är väl iofs lika bra att få det avklarat innan bedövningen släpper och den stora smärtan from hell sätter in. Tänder är ett jävla aber!

Lyssnar lite på denna så länge och hoppas att W kommer förbi med mina Johan Falk-filmer så Frank Wagner kan hålla mig sällskap i min självömkan..



//Sandra

Jag har tagit tag i mig själv och googlat fram serieboken som Lapidus gjorde. Gängkrig 145 heter den. Man läser ut den på typ 20-30 minuter och den är väl ingen sensation i sig men det är ett coolt upplägg och en helt okej story. Framför allt skiljer sig den från de serier man eventuellt läser i vanliga fall. Fast läser någon serietidningar längre? Eller det är mer en killgrej när man blir äldre? Enlighten me för jag har fan ingen aning...



 

//Sandra

God jul alla därute. Hoppas ni får en mysig jul och bra avslutning på året!

Sara är i Österrike med övriga familjen och jag är hemma och håller ställningarna på jobbet. Är man fattig student så är man (ett tag till iallafall).

Skickar in syrrans favorit bland jullåtar från Hansons album Snowed In.



//Sandra

Jag läste ett inlägg hos Susanne och blev så inspirerad att skriva ett liknande. Hon skrev om sin bror. När jag läste det fylldes jag med skuldkänslor gentemot min fina fina syster.

Jag var enda barnet tills jag var 6 år. Då kom världens sötaste lilla rödhåriga varelse till världen. Hon charmade brallorna av alla med sitt eldröda lilla huvud och sitt glittrande leende. På hennes dop tittade hon storögt på prästen under hela ceremonin, sa inte ett knyst och när han lyfte upp henne i luften så log hon med hela sitt lilla runda ansikte. Jag var helt i mitt esse när alla presenter skulle öppnas och jag var så stolt över att ha en alldeles egen liten lillasyster.
Hon blev större och började gå och hennes nu lite ljusrödare hår fick gigantiska skruvlockar. Själv fick jag dras med min råttfärgade spikraka man. Våra föräldrar skildes när jag var 13 och syrran bara var 6-7. Jag minns att mamma berättade det för mig en kväll. Hon sa att jag absolut inte fick börja skrika eller göra något som väckte min syster som låg och sov. Sen berättade hon att pappa skulle flytta. Jag förstod först inte alls. Varför skulle han göra det? Varför skulle vi flytta? Sen förstod jag vad det var frågan om och började stortjuta, trots vad mamma sagt om att inte väcka Sara. Jag vet inte om hon riktigt förstod då vad det var frågan om, det är fortfarande lite suddigt i mitt eget minnet. Men jag vet att jag tyckte så synd om henne som var så liten och var tvungen att gå igenom detta. Jag såg henne framför mig där hon satt på sin älskade gunghäst med sina röda korkskruvar i tofsar och log som om det inte fanns några bekymmer i världen. Dessutom var hon ju pappas lilla tjej.
Mamma, jag och syster flyttade till en lägenhet och fick börja anpassa oss till att leva vardagen själva och det var väl här jag började bli elak. Jag var inte elak så att jag gjorde henne fysiskt illa men jag var inte heller någon bra syster. Jag började komma upp i tonåren och tyckte bara hon var jobbig. Jag fick lova mamma att hon skulle få gå med mig till skolan eftersom mamma var tvungen att åka till jobbet innan vi gick. Om jag inte minns helt fel så tvingade jag henne att plocka fram frukosten varenda morgon, alltid med löftet att jag skulle göra det nästa gång, vilket jag aldrig gjorde. Jag retade henne för att hon hade en parfym som luktade tant, som hon hade fått av mormor och när vi gick till skolan fick hon aldrig gå med oss utan fick hålla sig flera meter bakom. Helst skulle jag sucka över hur jobbig hon var också inför mina kompisar. Allt det här minns hon som om det vore igår och det gör mig fruktansvärt ont och jag kommer fortsätta att försöka kompensera för mina förvirrade tonår så länge jag lever.
Min syster är numera utbildad socionom och en av de mest omtänksamma och klokaste människor jag känner. Jag har kommit på mig själv att försöka beskydda henne vid flera olika tillfällen och situationer. Nu. När hon är vuxen och kan ta vara på sig själv bättre än någon jag känner. Jag är otroligt stolt över den hon blivit och alltid har varit.
Hon är min allra bästa vän och jag älskar henne så mycket att det inte går att beskriva i ord!



Denna är till dig syrran, du är min rödhåriga lilla ängel! (2:44)

I helgen köpte jag tre nya böcker. Jag har inte hunnit börja på någon av dom ännu men ser verkligen fram emot den första här: Peter Rätz eftersom jag läst Infiltratören och Hanteraren innan och detta handlar om den mest aktiva och infiltrerande av undercoveragenterna som var Sergeant at arms inom Bandidos och senare livvakt åt Hells Angels president. Allt samtidigt som han samarbetade med svensk polis.
Jag vet, jag är en nörd men jag älskar såna här böcker!!

Liams bok ska bli kul att läsa eftersom jag var sååå hooked på Sökarna när den filmen kom ut. Ser jag den idag så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt det urusla agerandet från många av skådisarna och håll med om att den är bra jävla konstig?! Men trots allt är den en klassiker. (Vem kan glömma repliken "bor du i skåpet eller??") Liam har väl sett ljuset och blivit frälst på något vänster mig veterligen och jag har inga jätteförhoppningar men det ska ändå bli roligt att läsa den.

Just nu håller jag på med GW:s bok Mellan sommarens längtan och vinterns köld som är den bästa jag läst av honom. Jag började med Samhällsbärarna, Grisfesten och Profitörerna men blev inte särskilt imponerad men den här gillar jag grymt mycket.



Peter Rätz av Dick Sundevall
Infiltratören av Lasse Wierup (som skrev Svensk maffia)
Insidan av Liam Norberg
Lasermannen av Gellert Tamas
Hanteraren av Dick Sundevall
Mellan sommarens längtan och vinterns köld av Leif GW Persson

Vad läser NI??

//Sandra

//Sara

Fick höra idag att det kommit snö i min gamla studentstad Östersund. SNÖ! Är verkligen glad över att jag inte är kvar där uppe och att jag aldrig mer måste åka upp. Nog för att vintern kom tidigt där uppe, men 4 oktober måste vara något slags rekord. Nu ska jag inte bara kritisera Östersund, jag gillade vintern där uppe. Hellre en kall och hög luft med snö som det är där uppe, än en blåsig och fuktig vinter som det är i Malmö. Problemet är att vintern där uppe består av 10 månader av årets 12.

//Sara

Ärligt talat.. Är det någon som går in på de hemsidorna som stämplas på ens arm vid insläppet på krogen och som man sedan får skrubba i en vecka för att få bort???

Stundtals blir jag lite besviken över att jag inte längre ska hem och jobba i barndomsstaden efter att skolan är slut. Därför kör vi idag lite nostalgi från Östergötland i form av gubbarna i Kalle Baah!

//Sandra

//Sara

När jag gick i mellanstadiet (tror jag) så hade jag en bästa kompis som hette Johanna. Eller ja, hade och hade, hon är fortfarande en av mina allra bästa vänner. Anyhow! Johanna sjöng som en gudinna och spelade tvärflöjt. Jag minns en lektion då vi skulle sjunga i grupp hela klassen och vår musiklärare flyttade på mig och Johanna. Vi stod ju alltid bredvid varandra men läraren sa att vi hade så starka röster så vi inte fick stå bredvid varandra. Jag minns att jag blev skitsur. Kanske var jag så kass att de ville ha mig någonstans där jag inte hördes så mycket. Vi själva tyckte iallafall att vi var skitbra. Och Johanna var med i Unga Talanger med Mariah Careys "Hero" och kom tvåa. Så hon var bra. Det var nog inte jag...  
Jag var iallafall skitavis på Johanna som fick spela tvärflöjt, det lät så himla fint tyckte jag. Själv fick jag spela kornett. En slags mindre variant av trumpet. Varför låter man en stackars liten tjej spela kornett? Såg någon en trumpetkarriär framför mig? Efter de åren man var tvungen att spela instrument i skolan slutade jag. Johanna fortsatte dock och spelade på bröllop och grejer. Jag är fortfarande bitter över att jag inte valde ett annat intrument eller att ingen övertalade mig att välja något annat. Varför inte gitarr?? Så hade jag sluppit börja från scratch nu när jag snart är 30 bast. Det är jävligt lätt att vara efterklok...  



//Sandra

För tillfället är det nästan bara John Mayer som rullar i min Spotify. Jag har ju en tendens att snöa in periodvis på vissa artister. Vissa består (typ Winnerbäck) medans vissa avtar efter ett tag.

Annars då? Syrran gick vidare på sin intervju! Hon är så duktig, har alltid varit läshuvudet av oss två. Är jag inte intresserad av ämnet så orkar jag inte heller läsa in mig på det mer än jag precis behöver. I övrigt är jag numera brunett, verkar uppskattas av samtliga så det var nog ett bra val. 

Sänder en tanke till Patrik Swayze också som efter år av kämpande mot sin cancer avled häromdagen. Ännu en filmprofil har gått ur tiden. Då tänker jag såklart på Ghost och Dirty Dancing. Två filmer man aldrig kommer glömma eller tröttna på.
Jag hittade massa bilder då han såg helt förstörd ut och mer död än levande men jag väljer att minnas honom så här eftersom jag tycker det är så tragiskt att den sjukdomen kan göra så med människor.

 



//Sandra