Ett år har gått sedan en vän till mig gick bort. Det går dagar när jag inte tänker på något annat än honom. Han var 24 år när det hände och orsaken var hjärtkranskälsförkalkning med diffusa ärrbildningar i hjärtmuskulaturen. Fråga inte vad det betyder på svenska, men det var inget väntat. Han var inte sjuk på något vis och ingen anade att det kunde hända. Han hade hela livet framför sig och hade precis läst klart på universitet och skulle ut på havet och segla strax efter att detta hände. God works in myterious ways, så är det och det är himla tråkigt när det ska bli så här. I stället lyssnar jag på låten nedan och tröstar mig med att "heaven is a place nearby" och att vi en dag kommer att ses igen.

Man vet aldrig vad som händer och när det händer, så ta vara på varandra och de stunder ni har tillsammans i stället för att ödsla energi på att bråka och tjafsa om småsaker.

PS. Denna låt vill jag ska spelas på min begravning. Måtte det dröja länge till dess bara.. DS.