Pernilla gör det igen. Gillar den här låten skarpt och äääälskar videon!



//Sandra

Nu åker även Anna Stadling på turné och den konserten missar jag OCKSÅ! Jag vet inte riktigt hur jag (miss)lyckats planera mitt schema den här hösten. Har jag tur kan jag be på mina bara knän att någon kan byta med mig men jag hyser inte alltför mycket hopp om den saken.
Biljetterna kostar 160 pix vilket är sjukt billigt för en så bra artist som Anna. Enligt mig då alltså.
Jag får väl trösta mig med att hennes album snart dimper ner i lådan. Vilket påminner mig om att jag måste beställa Pernilla Anderssons platta också. Det är mycket nu..



Kom av någon anledning att tänka på den här konserten som hölls i Malmö på Stortorget för några år sedan (kan det ha varit 2006??) till en hyllning av Mikael Wiehe.





//Sandra

Jag är heeeeelt såld! Vilken röst! Och HUR har jag kunnat missa en sån fantastisk låt som den här???
Den här tjejen kan ju gå hur långt som helst!



//Sandra

Efter var gång jag varit i Stockholm och hälsat på och vandrat längs Söders gator så känner jag en sån otrolig dragning till staden. Det är ju där jag ska vara.
I det nya.
Det flärdfulla.
Det tilltalande.
Kanske romantiserar jag det eftersom jag inte haft en vardag där? Jag kan dock inte bli kvitt saknaden varje gång jag tvingas lämna.
Jag saknar gränderna, att man aldrig vet vem man kommer möta längs gatan, de små pubarna och ställena som ligger insprängda i ett betonghus bakom en anonym dörr och gömmer en atmosfär som inte går att beskriva. Jag saknar Skånegatan, Östgötagatan och Pelikans skylt på Blekingegatan. Jag saknar Sofo, Folkungagatan och Södermälarstrand. Jag saknar att kunna gå längs gator och identifiera mig med låttexter jag håller av. Blå dörren, Götgatsbacken och baren på Mosebacke. Bilden av Peps och Winnerbäck. Två ikoner som sammanfattar mitt liv så bra. Skåne vs. Östergötland. Jag. I en stad där jag borde vara?
Eller längtar jag bara efter en romantisk bild av en stad jag egentligen inte känner? Men kanske har jag helt enkelt fått ut allt jag kan av de städer jag hittills bott i? Det finns inget mer att se, inget nytt att upptäcka eller uppleva.
Kanske kallas det slentrian?
Vardag?
Är allt bara en impuls efter en sommar av tvära känslomässiga kast? Kanske är Stockholm bara en tillflyktsort från allt som varit jobbigt och som troligtvis alltid kommer vara jobbigt? Att lämna staden där allt hände kanske är det ultimata avslutet. Då när Elegi fick mig att orka andas vidare trots att det kändes som att bröstet skulle spricka vilken sekund som helst och varje steg var tyngt som av kilovis med sten.

Är allt bara en flykt till något som egentligen inte finns? Till en fantasi om något annat. Om en bättre vardag.
En flykt från något jag inte vet hur jag ska hantera. Tvåsamhet som jag inte riktigt är van vid. Lätt känner mig fångad i, osäker i, tvivlar på. Jag kastas mellan känslorna av att vara lycklig och förälskad och att tvivla på om det är rätt, om det är det här jag vill ha. Och då börjar jag leta vägar ut. Ursäkter ut.
  

 

//Sandra

Jag fasar fortfarande över den där förbaskade operationen av tanden!! Fattar ni vilken krater det kommer bli i käften? Kalkbrottet släng dig i väggen!! Tack vare pencillinet har jag iallafall inte ont längre, förutom att käken känns helt missplacerad och stel. I hope it´s worth it!

Jag köpte mig en mixer för ett tag sedan, har funderat på det sedan min förra pajade för några år sedan efter ett mindre debacel med frysta jordgubbar som slutade ganska illa. Nu kom jag äntligen till skott! Lagerhaus hade dessutom en bok med bara Smoothies! Perfa! Så mina frukostar är fruktbomber nu för tiden, kan ju hoppas det håller i sig. Måste verkligen börja äta nyttigt nu efter alla luncher ute de här veckorna.

Inatt hade jag världens sjukaste dröm. Det var något med en husvagn, min killpolare, ett skitigt avlopp och Andreas Grega som tydligen ägde husvagnen och dök upp som gubben i lådan och var polare med min polare. Riktigt weird!!... Med andra ord är allt som vanligt in the world of Music is my life.



//Sandra

En killkompis till mig har satt fart ordentligt med sitt reggaeband D´Roots. De har 5 låtar uppe på YouTube och det här är min favorit! Jag har alltid varit lite svag för reggae och alla har vi väl haft vår mer eller mindre seriösa Bob Marleyperiod. När jag var yngre var det "inne" ett tag att gå runt med rastafärgerna på det mesta; skosnören, halsband, armband osv. Musiken och hela kulturen kom i andra hand, man hade inte så bra koll på vad det egentligen innebar. Mamma var inte särskilt nöjd då hon trodde att så fort något var rött, gult och grönt så innebar det att man satt i en hörna och puffade ganja hela dagarna. Vi tyckte bara det var häftigt att knalla runt med halsband i form av Afrika och hade ingen större koll på någonting men tyckte att Bob Marley var rätt bra. Någon annan reaggae-artist hade man inte hört. Och nä jag räknar inte "absolute reggae"-skivorna i denna kategorin. Då hade de riktiga raggamuffinlirarna nog strypt mig.



//Sandra

Nämnde jag att jag missade HELA Musikhjälpen???? Vafan hände? Året innan (kan ju inte skriva förra året längre...) satt jag som klistrad i stort sett hela tiden men i år missade jag det totalt. Trots att jag till och med bloggade om det innan. Störigt... Hade velat se Timbuktu därinne. Men skit samma, dagens I-landsproblem.

Andreas Grega var årets förbandsartist på Winnerbäcks turné. Jag hade inte hört honom innan men kände igen soundet och hans röst. Jag kunde inte för mitt liv komma på varifrån förrän jag satt i bilen med en killkompis som lät Promoes senaste platta rulla i högtalarna. Han körde ju till och med den här låten på konserten. Fast i sin egen version såklart. Jag gillar det! Trots att syrran tyckte han sjöng "ditt lilla yngel" istället för lilla ängel i en av låtarna.
Jag gillar verkligen introt i "Dom hade mycket att säga", jag får lite Astrid Lindgren-feeling av det.






//Sandra

Så var vintern här på allvar. Idag är det verkligen smällkallt och hur mycket filtar och skit jag öser på mig så fryser jag halvt ihjäl! Och är konstant trött.. Om det beror på helgens festrace (2 dagar i rad är fan mer än jag klarar av nu för tiden!) eller om det också beror på helvetesvädret vete fan. Helt klart är iallafall att jag sällan eller aldrig finner något kul med den här tiden på året. Det skulle isåfall vara att man kan sitta inne med tända ljus och inte göra ett jota, och göra det med gott samvete. Fast då är det å andra sidan alltid någon tomte som ska kuta förbi med reflexväst och toppluva.

Nu ska jag sluta tjura, ett glädjeämne i mörkret är faktiskt Tove i Idol, hur cool är hon inte?!





//Sandra

Okej, det känns liiite weird att folk önskar en trevlig helg klockan 12 en onsdag. Men sjukt skönt! CSN på fredag, Skåne imorgon och eventuellt Moneybrother på KB på fredag.
Love it!

Jag är inget fan av Broder Daniel men vissa av deras låtar är hur bra som helst!! Lyssna på Underground, Whirlwind och I´ll be gone till exempel! Jag är ju otroligt svag för Anna Ternheim och framför allt Shoreline. Därför bjuder jag idag på originalet med Broder Daniel.