Jaha.. jag blev utmanad av Kimzan att avslöja 7 saker som folk inte vet om hos en. Jag gillar egentligen inte alls sånt här och eftersom det här inte är någon direkt personlig blogg så tänkte jag göra en annan variant av det och lista 7 låtar/videor som har betytt något för mig genom åren istället.

1. Hanson - Mmmbop
Min allra första stora kärlek var en kopia av Taylor Hanson (mellanbrorsan) och jag var heeeelt såld på allt vad de gjorde. Den här låten väcker otroligt härliga minnen från en väldigt avlägsen sommar i gamla hemstaden under tonåren.



2. Nirvana - Man who sold the world
Den här låten fick mig att få upp ögonen på Nirvana och framför allt Kurt Cobains liv och bekymmer. Hans raspiga röst, skitiga look och sorgsna blick gjorde mig helt fast och snart hade jag texter uppnålade på väggen och planscher i modell supersize i taket..



3. The Pinks - Helena och jag
Ord överflödiga!! Det här är vad jag är uppväxt med. Jag hade både kasetter och LP-skivor med den här otrooooligt söta lilla popgruppen.



4. Sandra - Maria Magdalena
Jag brukade låtsas att jag var namngiven efter den här sångerskan. Jag hade en LP och minns fortfarande skivomslaget. Jag tyckte hon var sååå snygg och häftig. Vete fan om jag har samma åsikt idag dock..



5. Petter - Saker & Ting
Jag hamnade som bekant i en Petter-era också. Är väl iofs inte ur den ännu då jag fortfarande tycker han är grym. Den här kunde jag heeeela texten på och var utan tvekan en av favoriterna ur hans repertoar.



6. Lars Winnerbäck - Kom änglar
Ingen skräll att den här skulle vara med såklart. Behöver väl knappast förklaring eller presentation men den här var iallafall den låt, i just den här konstellationen, som fick mig att på allvar fastna för Lasse. Jag såg den på dvd hos en kompis på storbilds-tv med megahög volym och jag var fast.

Häromdagen pratade jag och syrran om hur låtar blir så mycket bättre efter att man fått veta innebörden med texten. Fast att man har älskat en låt innan, så anser i alla fall jag att låten blir HUR mycket bättre som helst efter att man fått veta varför den kommit till. Exempelvis är Elegi med Lars Winnerbäck och 747 med Kent. En annan låt som jag inte får nog av är You're beautiful med James Blunt. Jag fick höra för ett tag sedan att den kom till pga hans pappa. Han har under hela James uppväxt sagt att han är oduglig och inte kan någonting, och när James berättade att han skulle bli musiker så hade han bara sagt att det aldrig skulle gå vägen då han var värdelös på att sjunga. Tji fick han, för se hur det gick!

Jag råkade lägga upp en konstig version av låten och nu har datorn flippat ut helt så jag kan ej lägga upp låten här (typiskt!). Men alla har troligtvis hört den och den är verkligen värd att lyssna på igen, så youtuba!

//Sara

Jag tror vi alla har någon låt som får det att skära lite extra i hjärtat. Jag har några stycken men den här är absolut den värsta.
Jag vet egentligen inte vad det är som gör att det känns som att någon sticker in en stor stor kniv och bara vrider om för jag har inte särskilt utmärkande minnen till låten. Men ändå så vill jag bara gräva ner mig i ett svart hål och aldrig mer komma upp när jag hör den. Samtidigt som jag älskar den...
Om jag ska försöka sätta något sorts minne till den så ser jag mig själv stå på ett halvödsligt dansgolv i mellanstadiet med någon som jag ju inte alls är kär i, samtidigt som alla runt omkring tycks dansa med den de gillar eller den som jag gillar. Antagligen står killen jag gillar redan och hånglar med någon av de snygga tjejerna, eller hänger utanför med sin moppe och dricker hembränt med de coola och lite farliga grabbarna och tjejerna som röker.
Ett annat minne som dyker upp är när jag och Johanna är barnvakt åt hennes systers barn i deras stora stora hus på landet som det tydligen spökade i. Vi kollar på Top Gun, suckar åt hur snygg Tom Cruise är och pratar om de killarna hon får och jag bara drömmer om och lyssnar på just den här låten. Sjunger med gör vi alltid. Hon gör det dessutom skitbra med sin svinbraiga röst och jag gör vad jag kan för att hålla tempot och nivån. Men det är bara vi två som hör (och möjligen spökena) så det gör inget om jag inte sjunger lika bra som henne.
Det var inte alltid bättre förr.



//Sandra

I sommar har Jerikos C/O Bar kört Mixtape onsdagar och torsdagar, då kända profiler har lirat sina favoritblandband. Jag har tänkt gå flera gånger men det har alltid dykt upp något i vägen. det retar mig något enormt nu när sommaren lider på sitt slut och jag endast har en vecka kvar i sköna Malmö.
Själva koceptet låter för mig som en klockren vinnare. Jag vet inte hur många blandband jag hade när jag var liten/yngre. Både på kassett och VHS. MTV var min bästa vän när det kom in i min värld lite senare än det hade gjort för alla andra. Min  video var nog den mest välanvända när det kom till inspelningar och vissa videor såg jag bara en gång och aldrig mer så lyckades man fånga en av dom på ett VHS-band var lyckan fullkomlig. (Typ Weird Al Yankovics Smells like Nirvana, som självklart inte finns att sno från Youtube utan bara i visningsversioner. http://www.youtube.com/watch?v=mxh5v5MpEB8 History repeats...) Jag undrar vart jag har allt det här idag... Förmodligen i kartonger på vinden efter alla flyttar sedan dess.
Jag skulle nog aldrig bli erbjuden att spela upp mina blandband offentligt eftersom jag liksom många andra tjejer i min generation var en looser för NKOTB, eurodisco och hårdrocksballader.

Doris Svensson, känd under artistnamnet Doris, är en svensk sångerska född 1947 i Göteborg. 

Doris har arbetat med flera musikgrupper under 1960- och 1970-talen. Hennes scendebut gjordes 1960 och två år senare kom hennes första skiva, Singin' the Blues, med The Strangers. Hon sjöng därefter ett tag i dansbandet Weeds och senare i popgruppen Plums. Plums fick en hit 1967 med låten "Mama Didn't Lie". Två år senare, 1969 startade hon bandet Dandys; med dem fick de också en listplacering med "Go Back to Daddy".

1970 släpptes albumet Did You Give the World Some Love Today Baby. Gruppen hon spelade med på skivan bestod av Berndt Egerbladh på hammondorgel, Lukas Lindholm på bas, Bengt Carlsson på gitarr och Janne Loffe Carlsson på trummor. Skivan sålde dock inte så bra och glömdes snart bort, men drygt 20 år senare blev skivan något av en kultskiva och ett eftertraktat samlarobjekt. Därför återsläpptes albumet på CD 1996, med spår i från albumen med Plums och Dandys.

Låtarna från albumet har sedan återkomsten använts i reklamer och vinjetter. Spåret "Beatmaker" användes till programmet Doris i P3, titelspåret har använts i reklam för SOS Barnbyar och som signaturmelodi till Bästa formen 2005 och "What a Lovely Way" förekom bl a i TV-serien Cleo. Spåret "Wouldn't That Be Groovy" har också använts i reklamfilmer för IKEA.

Under 1970-talet jobbade hon tillsammans med sin man i dansbandet 031. Doris la dock musikkarriären åt sidan och arbetar nu som undersköterska i Göteborg . (wikipedia.org)

Jag har bara en av hennes skivor och den skaffade jag efter att ha sett reklamen för just SOS Barnbyar. Det visade sig att hela skivan var helt galet grym! En blandning mellan jazz, blues och gud vet allt. Verkligen värt att lyssna in för den som vill ha något gammalt men som ändå känns fräscht. Med sin kaxiga hesa röst sjunger hon skiten ur de flesta och man kastas handlöst mellan årtalen.