Jag skriver sällan eller aldrig om skolan eller liknande men igår hade vi en föreläsning som vekligen berörde mig. Det var polisen Olavi Blomfjord som tvingades skjuta Mattias Flink 1994 då han gick bärsärk och sköt ihjäl 7 personer och skadade en 8:e. 5 år senare råkade han i en nödvärnssituation och tvingades skjuta ihjäl en man i sitt hem då han drog vapen mot Olavi och hans kollega. Det väcker en del tankar om vad en polis kan tvingas möta och agera emot under vilket arbetspass som helst. Med händelsen i Malmö färskt i minnet då två polismän tvingades besvara eld från två gärningsmän efter en biljakt kan man inte annat än få sig en tankeställare.

Mattias Flinks kommentar när han var avväpnad och under polisens kontroll där på järnvägsspåret i Falun var: "Jag har flippat ut." Jo tack... Jag är för dåligt påläst om Flink som person så jag har inte så bra koll på vad hans problematik bottnade i men det måste vara ett av de mest uppmärksammade fallen i svensk historia. Att bli mittpunkten i en sådan situation som ingripande polis efter att ha tvingats avfyra verkanseld mot en person (och dessutom träffat) med tanken att man själv är den som kan stryka med vilken sekund som helst kan jag inte ens föreställa mig. Olavi berättar att han har en stark kristen tro och trots att jag inte är troende tror jag absolut att det blev hans räddning då han berättar om det lugn han kände när han bett en bön och lagt sitt liv i Guds händer. Olavi avslutar sin föreläsning med en låt av Johnny Cash från filmen We were soldiers. Med hans historia i bakhuvudet och denna på full volym i en full hörsal är det inte det lättaste att hålla sig för grin..