Jag är en av de lätträknade satar som inte kan ha ost hemma. Jag är helt GALEN i ost. Bara tanken på att det står en heeeeel ost i kylen går att jag går helt i spinn och jag vill bara äta ost hela hela tiden. "Är jag inte lite hungrig? jag kan ju inte bara äta ost, jag får nog ta en knäckemacka till det". Samtidigt som jag tänker att ost är onyttigt och jag inte borde köpt den så tänker jag att jag borde äta upp den så fort som möjligt istället för att dra ut på det och äta onyttigt flera dagar i rad. Men andra ord har jag slutat köpa ost. Det finns endast i min kyl om jag ska ha besök av någon som ska sova över eller liknande. Så är fallet i helgen så nu står det en ljuvlig liten Herrgårdsost i frökens kylskåp. Den skriker något otroligt högt på mig därinifrån den lilla jäveln. Jag ska be min helggäst att ta med sig den hem när hon åker. Undra om hon vill släpa på en gammal ost hela vägen hem till Östergötland igen. Jag tvivlar på det...
På tal om ost. Måste bekänna en skadad grej som jag och några kompisar gjorde för måååååånga år sedan. Min pappa sparade alltid det sista på ostarna i en påse i kylen för att kunna riva på gratänger och liknande. Jag kallade dom sulor för det var i stort sett bara parrafinet kvar. Mina galna kompisar visste om detta fenomen och en dag när vi skulle ut på byn fick en av dom med sig en av dessa "sulor". Den placerades sedan bakom vindrutetorkarna på en bil som stod på parkeringen. Detta var på kvällen och dagen efter var det helg och stekande sol. Jag hoppas verkligen att de använde bilen innan det blev alltför jävligt. Just då tyckte vi det hela var hysteriskt roligt och jag hade fortfarande kunnat ge en förmögenhet för att få se ägarens min när de såg en gammal ostsula på vinrutan. Tvivlar dock på att jag nu som vuxen och förståndig (nåja!) hade uppskattat att bli utsatt för något liknande.