Min Nirvana-historia började rätt sent. Jag var en lantis som inte riktigt hade koll på läget. Jag flyttade in till "storstan" -96 och det var via min styvbror och MTV som jag upptäckte Nirvanas musik. Jag minsn att jag låg i pappas bäddsoffa och kollade MTV nätterna igenom eftersom jag inte hade det hemma hos mamma och en kväll/natt spelade de Nirvana Unplugged i New York. Då var jag fast. Då hade Kurt Cobain varit död i nästan 2 år. Jag tror att det bidrog ännu mer till min smått besatthet som växte fram där i radhuslängan. Jag tyckte han var så gaaalet snygg och mystisk. Sen var han ju knarkare och lite "svår" och det ouppnåeliga hade liksom nått sin yttersta spets. Kanske har vi alla en liten tendens av martyrskap i oss. Jag hade det nog där och då iallafall. Hela mitt rum tapetserade jag med planscher, tidningsurklipp och låttexter. Då snackar vi både väggar och tak. Nu i efterhand kan man ju kanske ifråga sätta det friska i det men det blev ju bra till slut hehe. Jag har fortfarande alla skivor kvar och det finns många låtar som jag inte ens tycker är bra och vissa skivor som jag knappt lyssnat på. Men godbitarna väger upp det med råge så de kommer utan tvekan alltid ha en extra plats i mitt välfyllda musikhjärta.

Alltså ehh... döden. Den skrämmer fan skiten ur mig. Jag får panikångest av tanken på att bara sluta finnas en vacker dag. Ingen risk för självmord här med andra ord. Idag fick jag iallafall se en död människa på riktigt. Jag var så nervös så jag trodde jag skulle kräkas/svimma/pinka ner mig/hyperventilera eller helt enkelt dö själv där bredvid döingen på bårhuset. Men det gick bra. Jag undrar varför döden skrämmer mig så in i helvete, den är ju en del av livet. Usch och blä!

Hörde den här tidigare idag och kom på att den måste vara en av världens bästa låtar! Brucan hade jag fan velat se. Helst over there i USA! Gubbrock när den är som bäst.

Då var det premiär för mitt allra första inlägg här. Det känns lite som att inkräckta på okänd mark, men det ska nog bli bra. Syrran och jag har väldigt lika musiksmak och har ungefär samma sjuka humor så detta kommer nog att bli en hit.
Jag tänkte dela med mig av en tanke som jag haft på sista tiden, nämligen att jag funderar på att lära mig spla gitarr eller trummor. Helst skulle jag vilja spela både ock, men måste jag välja är det nog gitarren som lockar mest. Just nu lyssnar jag väldigt mycket på bandet nedan och de gitarrsolon som de har i deras låtar gör mig himla inspirerad att börja spela själv.