I see dead people

Alltså ehh... döden. Den skrämmer fan skiten ur mig. Jag får panikångest av tanken på att bara sluta finnas en vacker dag. Ingen risk för självmord här med andra ord. Idag fick jag iallafall se en död människa på riktigt. Jag var så nervös så jag trodde jag skulle kräkas/svimma/pinka ner mig/hyperventilera eller helt enkelt dö själv där bredvid döingen på bårhuset. Men det gick bra. Jag undrar varför döden skrämmer mig så in i helvete, den är ju en del av livet. Usch och blä!

Hörde den här tidigare idag och kom på att den måste vara en av världens bästa låtar! Brucan hade jag fan velat se. Helst over there i USA! Gubbrock när den är som bäst.

By the way, syrran har inte övergivit mig, hon skriver uppsats. Tur att någon i familjen  är ambitiös och har läshuvud...

Man tror alltid att en viss sorts upplevelse som man har en uppfatnting om skall vara mer hemsk eller bra än vad det är i verkligheten. Jag hade också panik för det där med att se en död människa. Men när det väl gjordes så var det väldigt naturligt även om man inte alltid vet hur man skall reagera. Första gången var ju mormor men jag sörjde inte henne så jag vet inte hur det skulle vara med en familjemedlem. andra gången var ju på jobbet och efter det har jag sett döda på lite olika sätt och dessutom "gjort dem klara" för släkt, läkare osv. Fast jag skulle nog kunna säga att det hade varit värre att se en död person i en oangenäm situation. Någon som bragts om livet på ett eller annat sätt. Typ skjuten, självmord, förruttnelse eller så. Oj vad engagerad jag blev helt plötsligt..

Ja nu var det ju väldigt stilla och anordnat så det kändes rätt skönt. Det kommer bli värre när man kommer ut sedan. Vi passerade en som hade skjutit sig i huvudet men honom fick vi tack och lov aldrig se. Det känns som man kommer få sin beskärda del av sådant sen iallafall.. :S