Jag är lite ledsen för tillfället. Säkert! spelar samma kväll som vi har julfest med jobbet. Självklart hade jag helt enkelt bara kunant välja att gå på konserten istället men en julfest är precis vad man behöver ibland. och många av kollegorna träffar man så sällan, och ännu mer sällan "privat".
Störigt som fan! Har velat se Säkert hur länge som helst...





//Sandra

Jag är heeeeelt såld! Vilken röst! Och HUR har jag kunnat missa en sån fantastisk låt som den här???
Den här tjejen kan ju gå hur långt som helst!



//Sandra

Jag har inte insett att Lasse i stort sett sjunger mina ord i En stannfågel ger sig av eftersom jag inte satt mig ner och verkligen lyssnat på texten. Inte förrän min syster sa att det lät som ett tillfälligt avsked till hans fans. Då slog jag fram den i boken och insåg att det i stort sett var mitt förra inlägg fast i en kortare version... 


Jag sitter på ett tåg
i en ödslig vagn
och det luktar lite dig och mig

Jag har en ambition
att jag ska bort någonstans
till samma syfte
som jag haft med dig

Jag blev trött på mig själv
jag blev så destruktiv
åh du fick inte följa med

Jag har en situation
med ett annat liv
och du har ingen del i det

Jag ska ingenstans
Jag bara bryter lite is
Det sägs att allting vänder
och det stämmer väl på sätt och vis

En stannfågel ger sig av...


//Sandra

Efter var gång jag varit i Stockholm och hälsat på och vandrat längs Söders gator så känner jag en sån otrolig dragning till staden. Det är ju där jag ska vara.
I det nya.
Det flärdfulla.
Det tilltalande.
Kanske romantiserar jag det eftersom jag inte haft en vardag där? Jag kan dock inte bli kvitt saknaden varje gång jag tvingas lämna.
Jag saknar gränderna, att man aldrig vet vem man kommer möta längs gatan, de små pubarna och ställena som ligger insprängda i ett betonghus bakom en anonym dörr och gömmer en atmosfär som inte går att beskriva. Jag saknar Skånegatan, Östgötagatan och Pelikans skylt på Blekingegatan. Jag saknar Sofo, Folkungagatan och Södermälarstrand. Jag saknar att kunna gå längs gator och identifiera mig med låttexter jag håller av. Blå dörren, Götgatsbacken och baren på Mosebacke. Bilden av Peps och Winnerbäck. Två ikoner som sammanfattar mitt liv så bra. Skåne vs. Östergötland. Jag. I en stad där jag borde vara?
Eller längtar jag bara efter en romantisk bild av en stad jag egentligen inte känner? Men kanske har jag helt enkelt fått ut allt jag kan av de städer jag hittills bott i? Det finns inget mer att se, inget nytt att upptäcka eller uppleva.
Kanske kallas det slentrian?
Vardag?
Är allt bara en impuls efter en sommar av tvära känslomässiga kast? Kanske är Stockholm bara en tillflyktsort från allt som varit jobbigt och som troligtvis alltid kommer vara jobbigt? Att lämna staden där allt hände kanske är det ultimata avslutet. Då när Elegi fick mig att orka andas vidare trots att det kändes som att bröstet skulle spricka vilken sekund som helst och varje steg var tyngt som av kilovis med sten.

Är allt bara en flykt till något som egentligen inte finns? Till en fantasi om något annat. Om en bättre vardag.
En flykt från något jag inte vet hur jag ska hantera. Tvåsamhet som jag inte riktigt är van vid. Lätt känner mig fångad i, osäker i, tvivlar på. Jag kastas mellan känslorna av att vara lycklig och förälskad och att tvivla på om det är rätt, om det är det här jag vill ha. Och då börjar jag leta vägar ut. Ursäkter ut.
  

 

//Sandra

Hmm, jag märker att det är lite väl mycket inlägg om Winnerbäck för tillfället. Vi ber om ur säkt och får väl förklara det med att det har varit mycket av den varan den här sommaren. Därför känns det bra att avsluta det med att han vann ännu en Rockbjörn på gårdagens gala. Han var dock inte där men hade lämnat ett brev om att han befann sig i svårmod och kände sig allmänt nere efter sommarens turné. Kanske känner han också samma saknad och tomhet som vi gör när de sista tonerna klingat ut och man vandrar ödsliga gator hem med ett hål i bröstet som slåss med otrolig lycka.
I vilket fall som helst hoppas jag inte det dröjer alltför länge förrän han står på scenen igen. Var som helst, hur som helst, när som helst. Vi är där.


Malmö hyllade Lasse med rosor.

//Sandra