Jag fick häromdagen möjlighet att prova på en för mig helt ny träningsform, Pilates. Vi klev in sömndruckna och fortfarande halvsovande i salen med varsin matta. Ingen hade särskilt bra koll på vad det var för spektakel vi skulle råka ut för. Det enda som stått på schemat var vart vi skulle vara och vilken tid. Så en timme innan gymmet öppnade stod vi alltså där, 20-talet zombies. I salen var det nedsläckt och vid den enorma (hemska) spegeln var värmeljus uppradat. Åh avslappning redan? Inte riktigt.. Det var med en lättnadens suck vi hörde att det var frågan om pilates och större delen av sällskapet trodde nog det skulle bli en lättmatch. Det visade den första balansövningen rätt snart att det inte skulle bli. Det var sjukt jobbigt och svetten lackade och musklerna vibrerade. Men fy fan vad skönt det var! Lugn träning som ändå var jobbig. Det måste jag göra oftare.... Det dova ljuset i taket, den lugna musiken och värmeljusen vid spegeln var precis vad som behövdes en ruskig jävla höstdag som idag.