Jag vaknade med feber idag. Tvingade mig till en föreläsning som kunde varit intressant. Var lomhörd och frös som en hund. Bakom mig satt tre individer som inte kunde hålla käften en sekund och som kommenterade allt föreläsaren sa och fnittrade konstant samtidigt som de inte kunde sitta still. I mitt lomhörda tillstånd hörde jag bara deras försök till viskande, deras sjukt jävla onödiga kommentarer och såg endast att föreläsaren pratade och fick gissa mig till vad det handlade om och satt och småhoppade i stolen pga dampjävlarna bakom. Jag är i vanliga fall en rätt trevlig människa men idag var jag som ett åskmoln och det var endast min envishet som gjorde att jag inte bad dom fara dit solen aldrig lyser. I efterhand är jag glad för det, vem fan vill vara en surkärring?
Denna refrängen passar min dag perfekt!