Jag får sån separationsångest efter varenda konsert med Lasse att det kanske vore bättre för min egen hälsa om jag sket i att gå dit. Kvällens konsert var årets sista för min del och gud vet när jag får se honom spela igen.
Jag har lera upp till knäna, är lite smått efterberusad och sentimental och känner någon slags sorgblandad lycka. Är det slut nu? Om jag tyckte jag rockade till Takida så är det inget i jämförelse mot kvällens konsert. I kväll var jag i mitt ultimata element. Efter två extranummer kommer Lasse ut själv på scenen och spelar "Hjärter Dams sista sång", en av mina absoluta favoriter. Kvällen var gjord. Och slut....
Hade han friat hade jag sagt ja utan att blinka. Enbart på grund av hans underbara musik. Då hade yours truly blivit Fru Winnerbäck.
Så är det.